Storfeskarn

"För när storfiskarn talar om hur stora fiskar han får, ja då skarvar han som han vill, då räcker armarna inte till"

en gammal dänga med Thore Skogman

Jag råkar ha en fablesse för metaforer
Just nu ser jag dejtingsajterna som ett hav där det simmar fiskar och där det fiskas en hel del.

En del fiskare jobbar länge med sitt bete, har ett alldeles speciellt spö och kan tänka sig att vänta länge - bara rätt fisk nappar. När de väl har fått napp studerar de fångsten noga för att se om fisken är just det de sökte. Är så fallet packar de sitt metspö och sakta vandrar hem med sin fångst utan att ge havet en blick.

Sen finns de där som kör i miljöförstörande snabba båtar, söker med ekolod och drar upp stora fångster urskiljningslöst. De är stressade och tröttnar ganska snabbt då fångsterna är så stora och de blir oftast irriterade över att den där förväntan och pirret som de känner då de drar upp nätet bara blir svagare och håller i allt kortare. Dessa fiskare förstör oftast för andra fiskare då de tar upp allt de får, inte bryr sig ifall de råkar skada någon fisk, för det är ju så många. De flesta fiskar kastas i havet igen och med lite tur har de inte skadats alltför svårt under den hårthänta hanteringen. Storfiskarn är oftast ganska stor i truten också och sitter gärna i någon hamn och skrävlar om sina fångster och vilka fiskar som minsann har slängts tillbaka.



Nu är ju inte rollerna stenhårda. Man kan vara både fisk och fiskare på samma gång och man kan byta lite hur som haver. Det är det som är så härligt fantasins värld.

Men varför inte roa sig en stund och fundera på om du idag är en fiskare eller en fisk. Och vilken typ av fisk eller fiskare är du i så fall?