Kärlek som vuxen

Att tillåta sig att känna kärlek som vuxen är inte alltid det lättaste.
Oftast har båda två gått på några näsbrännor och rädslan är tyvärr en ingrediens som stundtals är med och spökar Ibland har man gammalt ex som inte vill kliva ur garderoben utan håller sig kvar bland gamla tröjor och galjar. Många gånger har man några kids som man givetvis vill att det ska funka för.

I bästa av världar vill man ju gå in i en ny kärlek som ett oskrivet blad, utan trasighet och fransar. Men så ser det ju aldrig ut, och skulle det göra det, hade man antagligen inte träffat just den personen och klickat till.

Så vad gör man?

Jag tror på att vara här och nu, utan att för den skull glömma morgondagen och sina förpliktelser. Jag tror på att mota rädslan i dörren och se till att rocka och rolla. Jag tror på att öppna sitt hjärta precis som ett barn. Du faller inte mindre hårt för att du trott dig vara realistisk och funderat över eventuella problem. Eller som en polares farsa sa, förresten typ det enda vettiga han har sagt.
(meningen läses med en proppmätt och nöjd gubbstämma)
-Att oroa sig är som att betala hög ränta på lån du aldrig tagit.

Så har du nu bestämt att du vill ha och ge kärlek, se till att göra det på riktigt. Skaffa inte en partner som du kan ta ut dina tillkortakommande på. Utan, open your heart och sätt på ett skönt sound track till livet.