Missunnsamhet

Nyligen berättade en kompis för mig att hon känner sig lite missunnsam när hon fick höra att en av henne väninnor har börjat hänga lite med en kille. Vi kan kalla min kompis för Sandy och hennes väninna för Ellen. Sandy sa att hon egentligen inte misstrodde att Ellen faktiskt är kär i killen, utan att det faktiskt var så att hon kände sig lite ensam och ibland faktiskt tycker att hon är snyggare och roligare än Ellen och varför kan då inte hon träffa någon som blir kär i henne och som hon blir kär i själv. Hon kom på sig själv att istället för att vara glad för Ellens skull, känna sig missunnsam. En känsla som hon faktiskt blev lite ställd inför.

Jag blev själv rätt imponerad av henne, för det är rätt starkt att erkänna att hon faktiskt känner den där känslan. När vi pratade om det här, så konstaterade Sandy att det faktiskt bara var lika bra att ta till sig känslan och försöka göra något konstruktivt av det hela. Jag hoppas att hon lyckas!

Ps. Jag tror att vi alla har känt den där känslan, men man vill inte ta till sig den, för det är inte rätt och man ska vara glad för sina vänners skull. Avundsjuka är ju trots allt en av dödssynderna...