min pojkvän

Mannen på bilden är bara lång, han har inget med tonårstjejernas pojkvänner att göra!

Jane Doe kan så klart inte låta bli att tjuvlyssna när hon åker tunnelbana. Nyligen satt några tonårstjejer och diskuterade längden, att man faktiskt inte ville ha en pojkvän som var för kort, så att man aldrig kunde ha högklackat på sig.

Från dialogen:
Jag har ju aldrig tänkt på om pojkvännen varit kort, för jag är ju typ alltid kortast, men Anna och Elsa måste alltid tänka på det och nu har jag typ den längsta pojkvännen och deras pojkvänner är typ kortast...

Ja, dilemman, dilemman...

Varför kan det inte bara säga klick?

En dudette i bekantskapskretsen hade träffat en kille på nätet. De hade en härlig dialog, massor med roliga sms och så gick de tillslut på den där dejten. Dudetten tyckte att snubben var bra, han passade verkligen in på de flesta punkter som hon hade satt upp för en kille... Han kvalade in, men det sa inte klick.

Klicket är ju det som vi alla vill ska hända. Två människor som möts och med dunder och brak så smäller fyrverkerierna och man faller pladask. Det som vår väninna i berättelsen sa efter dejten var att det kändes nästan som ett antiklimax. Hon hade verkligen haft en perfekt dejt, men kände att det aldrig skulle slå gnistor om de två skulle försöka ta det ett steg till.

Själv tror jag på förälskelse vid första ögonkast, kanske lite banalt tycker en del, men det är då jag vet om det kanske kan bli något mellan mig och snubben. Det tråkiga för dudetten är ju att hon får fortsätta i sitt letande.

En härlig röst!

När man dejtar på nätet så är det ju inte bara så att man bygger upp sina förväntningar på ett helt annat sätt än om man har träffat duden eller dudetten på en fest, på krogen eller på jobbet. Man blir först fångad av sättet personen kommunicerar till dig. Hur stämningen i mailen är. Sedan kanske man övergår till att chatta, då ser man om personen är snabbtänkt eller inte. Därefter kanske man pratar med varandra i telefon för att sedan gå vidare till en dejt.

Jag har personligen ganska svårt att bli förälskad i någon som har en röst som kanske är lite ljus. För mig är det viktigt att rösten är lugn, manlig och den får absolut inte ha någon gäll klang i sig, dialekten däremot är inte lika viktig. Eftersom det är så mycket som ska klaffa när man ska bli kär är det ju viktigt att man ska kunna leva med att rösten är behaglig att lyssna på. Vad som är behagligt är ju precis som allt annat, subjektivt, men den här killens röst är inget jag skulle kunna leva med:

Storfeskarn

"För när storfiskarn talar om hur stora fiskar han får, ja då skarvar han som han vill, då räcker armarna inte till"

en gammal dänga med Thore Skogman

Jag råkar ha en fablesse för metaforer
Just nu ser jag dejtingsajterna som ett hav där det simmar fiskar och där det fiskas en hel del.

En del fiskare jobbar länge med sitt bete, har ett alldeles speciellt spö och kan tänka sig att vänta länge - bara rätt fisk nappar. När de väl har fått napp studerar de fångsten noga för att se om fisken är just det de sökte. Är så fallet packar de sitt metspö och sakta vandrar hem med sin fångst utan att ge havet en blick.

Sen finns de där som kör i miljöförstörande snabba båtar, söker med ekolod och drar upp stora fångster urskiljningslöst. De är stressade och tröttnar ganska snabbt då fångsterna är så stora och de blir oftast irriterade över att den där förväntan och pirret som de känner då de drar upp nätet bara blir svagare och håller i allt kortare. Dessa fiskare förstör oftast för andra fiskare då de tar upp allt de får, inte bryr sig ifall de råkar skada någon fisk, för det är ju så många. De flesta fiskar kastas i havet igen och med lite tur har de inte skadats alltför svårt under den hårthänta hanteringen. Storfiskarn är oftast ganska stor i truten också och sitter gärna i någon hamn och skrävlar om sina fångster och vilka fiskar som minsann har slängts tillbaka.



Nu är ju inte rollerna stenhårda. Man kan vara både fisk och fiskare på samma gång och man kan byta lite hur som haver. Det är det som är så härligt fantasins värld.

Men varför inte roa sig en stund och fundera på om du idag är en fiskare eller en fisk. Och vilken typ av fisk eller fiskare är du i så fall?

Det kom en strap-on emellan

Jag har tidigare skrivit om när ens partners önskemål inte överensstämmer med ens egna och jag tycker givetvis att man så tidigt som möjligt ska berätta om sina böjelser och lustar.

En Jane Doe omkring oss råkade ut för en ganska spännande historia, eller hur man nu ska uttrycka det. Hon började dejta en snubbe och love uppstod i tidigt stadie och de hängde i stort sett 24-7. Hon hade reagerat lite på hans väldigt anala beteende i sängen - men tänkte att detta ska nog fixa sig.

En dag var hon sjuk och stannade kvar i hans lya då han gick till jobbet. Tanken var att hon skulle chilla, kolla på film och kurera sig. Hon fick tag på en dvd-bibba utan text på och tänkte att det säkert var lite hembränt och hoppades på en lagom lättsam film som skulle lätta hennes feberdimma. Nog lättades feberdimman, men inte på det sätt hon önskade sig. Bibban med dvd:s visade sig innehålla enkom porr där transsexuella kvinnor satte på män - antingen hade påsättaren dicken i behåll eller så nyttjades en strap-on.

I skrivandes stund kommer jag nu på att hennes pojkvän några helger tidigare under ett kraftigt alkoholrus frågat henne om hon inte kunde skaffa en strap-on. Något hon inte var särskilt sugen på och något som hon hoppades kunna arkivera under fyllsnack.

Vår polarinna var lite smått chockat och började snoka runt i lyan. Det är väl aldrig okej att snoka, men jag förstår att man gör det i vissa situationer. I en låda vid sängen hittade hon en mängd varianter av but plugs, strap-ons och lite porrblaskor. När snubben kom hem efter en hård arbetsdag så var hon ju givetvis tvungen att fråga och han började först med att det inte var hans grejer, sen att det bara var på skoj, till att slutligen säga att det var en mycket viktig del i hans sexuella liv. Då vår dudette gillade killen skarpt försökte de ett tag, men eftersom de här grejerna var långt från hennes önskemål och så viktiga för honom gick de slutligen skilda vägar.

Ja, vad säger man om detta?
Jag tycker det är bra att allt kom upp på bordet och jag tycker det var coolt att de ändå försökte. Kärlek kan övervinna en väldigt massa saker men ibland går det helt enkelt inte. Jag tycker man ska ha rätt att utveckla sitt sexliv och ta vara på sina lustar och jag hoppas att snubben har hittat en lämplig partner som han är kär i och att de har ett mycket tillfredsställande kärleksliv. Tjejen är vi inte särskilt oroliga för då hon numera är tillsammans med sin drömmars man. Vad de gör i sängen har vi ingen susning om och det skiter vi i, då alla verkar nöjda och glada.

En älskare/älskarinna

Jag träffade en killkompis för ett tag sedan, vi satt och diskuterade kärlek, relationer och sånt som är spännande i livet. Han berättade för mig att han hade en kollega som berättade att nästan alla hon känner har en älskare vid sidan om sina relationer. De är gifta, de är sambos eller är seriösa särbos. För att piffa till livet...

Han frågade mig om detta var vanligt bland mina andra vänner och jag tittade frågande på honom. Skämtade han? Fallet visade sig inte vara sådant, men det kändes ändå så trist. Istället för att bygga på sina egna relationer, sin samliv med sina partners, så valde man att ha någon vid sidan om. Både han och jag kände att det här var tråkigt och om det var det här som var det nya svarta, så kände båda att vi inte ville vara del av det.

Nyligen såg jag det här på en dejtingsajt:

"Jag vill gärna träffa en tjej/kvinna för vänskap/kort romans. Jag bryr mig inte om du är gift eller ej. Däremot vill jag gärna att du ska vara över 24 år."

Vad säger man? Nej, jag har tidigare skrivit att man ska vara ärlig, rak och bygga på sina relationer - att skaffa någon vid sidan om kanske funkar om båda är med på det, men det är definitivt inte så jag vill leva mitt liv.

De tänder till på chatten

Det är en grej jag har funderat på under en längre tid.
Varför vill vissa bara chatta och drar sig ur då det ska till att träffas?
Jag har frågat runt lite och det verkar inte ha någon betydelse vilken sajt du hänger på eller vilka sexuella preferenser man har. Så det går inte att göra det enkelt genom att säga att det är typiskt exempelvis heterosexuella män, utan de här chattälskarna finns i alla läger.

Men vad är problemet?
Givetvis är ju min första tanke att personen inte har rent mjöl i påsen. Antingen är de inte fria eller så är de inte den person de utger sig att vara. Men jag tror ändå att det beror på fler saker. Jag går alltid igång på riktiga möten och det kan ju faktiskt vara så att det finns de som går igång på chattmöten. De gillar att hålla flera igång på chatten och känner sig då väldigt bekräftade och de skapar kanske scenarior de inte lyckas styra upp IRL. Kanske är de väldigt blyga, kanske är de rädda för möten utanför nätet, kanske är de bara oärliga?

Ja, jag tror egentligen det finns lika många svar som personer och jag är nyfiken.

Missunnsamhet

Nyligen berättade en kompis för mig att hon känner sig lite missunnsam när hon fick höra att en av henne väninnor har börjat hänga lite med en kille. Vi kan kalla min kompis för Sandy och hennes väninna för Ellen. Sandy sa att hon egentligen inte misstrodde att Ellen faktiskt är kär i killen, utan att det faktiskt var så att hon kände sig lite ensam och ibland faktiskt tycker att hon är snyggare och roligare än Ellen och varför kan då inte hon träffa någon som blir kär i henne och som hon blir kär i själv. Hon kom på sig själv att istället för att vara glad för Ellens skull, känna sig missunnsam. En känsla som hon faktiskt blev lite ställd inför.

Jag blev själv rätt imponerad av henne, för det är rätt starkt att erkänna att hon faktiskt känner den där känslan. När vi pratade om det här, så konstaterade Sandy att det faktiskt bara var lika bra att ta till sig känslan och försöka göra något konstruktivt av det hela. Jag hoppas att hon lyckas!

Ps. Jag tror att vi alla har känt den där känslan, men man vill inte ta till sig den, för det är inte rätt och man ska vara glad för sina vänners skull. Avundsjuka är ju trots allt en av dödssynderna...

baren-håkan

Det är mannen på bilden som inlägget handlar om...

Det är inte alltid lätt att vara singel. Säkert blir det inte lättare om man har blivit en offentlig person. En kompis till mig var nyligen ute på ett ganska etablerat hak runt Stureplan och skrattade gott när hon fick syn på Baren-Håkan, eller han som numera är känd som, Färjan-Håkan. Två ganska patetiska dokusåpor senare så tror tydligen mannen att han är guds gåva till kvinnorna. Min kompis skulle snirkla sig förbi folket för att bege sig till toaletten, varpå Håkan försöker leka lustigkurre/stöta på henne med en 10-årings finess och försöker fälla henne på vägen.

Min polare kollar på honom lite förstrött och Håkan blinkar lite förföriskt till henne. Allvarligt talat, är det så han raggar så fattar man ju att karln är singel. Taktik, känsla och vad är det för fel med att säga "hej" är det som Håkan, och hans gelikar, inte fattar.

Thomas Di Leva pucklar på?

Idag skvallrar Jane Doe lite och huvudpersonerna i skvallret är Thomas Di Leva och Zinat Pirzadeh. Tydligen ska polisen ha tillkallats till parets hem i Nacka och Thomas ska nu vara anmäld för misshandel av Zinat. Enligt nyhetskällor av olika karaktär meddelar Zinat att hon lämnar Thomas.

Ja, trist historia. Vad som än har hänt så är det uppenbarligen inget roligt.

Då jag är intresserad av personliga varumärken och trovärdighetskrascher, så kallade ethoskrascher kan jag inte låta bli att fundera på hur Thomas kommer att agera i detta. Det är ju liksom skillnad om en dödsmetallare pucklar på sin partner och när Mr Big Love gör det. Det är ju inte lika självklart längre att lyssna på hans snack om den kosmiska kärleken. Såvida nu inte Thomas har en jäkligt smart människa i sin närhet som vet hur han ska hantera detta.

Jag väljer att bara se denna information som en fråga hur Di Leva efter detta ska hantera hur han har positionerat sig som artist. Då jag inte känner paret och har alldeles för lite information om det som skett vill jag inte uttala mig om något annat.

Ja, hur låter den här låten idag då?

Kärlek som vuxen

Att tillåta sig att känna kärlek som vuxen är inte alltid det lättaste.
Oftast har båda två gått på några näsbrännor och rädslan är tyvärr en ingrediens som stundtals är med och spökar Ibland har man gammalt ex som inte vill kliva ur garderoben utan håller sig kvar bland gamla tröjor och galjar. Många gånger har man några kids som man givetvis vill att det ska funka för.

I bästa av världar vill man ju gå in i en ny kärlek som ett oskrivet blad, utan trasighet och fransar. Men så ser det ju aldrig ut, och skulle det göra det, hade man antagligen inte träffat just den personen och klickat till.

Så vad gör man?

Jag tror på att vara här och nu, utan att för den skull glömma morgondagen och sina förpliktelser. Jag tror på att mota rädslan i dörren och se till att rocka och rolla. Jag tror på att öppna sitt hjärta precis som ett barn. Du faller inte mindre hårt för att du trott dig vara realistisk och funderat över eventuella problem. Eller som en polares farsa sa, förresten typ det enda vettiga han har sagt.
(meningen läses med en proppmätt och nöjd gubbstämma)
-Att oroa sig är som att betala hög ränta på lån du aldrig tagit.

Så har du nu bestämt att du vill ha och ge kärlek, se till att göra det på riktigt. Skaffa inte en partner som du kan ta ut dina tillkortakommande på. Utan, open your heart och sätt på ett skönt sound track till livet.

Är du en singelolycka?

En Jane Doe bär runt på en massa hang ups vad det gäller relationer.
Det handlar om att hon själv ska se ut på ett visst sätt när hon går in i en relation.
Givetvis ser hon inte ut så nu och givetvis är hennes mål i det närmaste onåbara.
Givetvis har hon inte träffat snubben med stort S och börjar tyvärr bli en riktig
bitterfitta angående detta.

Jag har spenderat många fester med att diskutera hennes singelskap och de problem hon har och stöter på. Jag har snackat om min tro att vi startar allting med våra tankar. Skapar man i tankarna hinder för sig själv att bli lycklig så givetvis traskar man runt olycklig. Skapar man bilder och tankar om brist och ensamhet, nog fan är det det man ser omkring sig och den verklighet man bygger åt sig själv.

Jag tycker många slarvar bort sitt singelskap genom att fixera sig vid helt, i mitt tycke, konstiga saker. Omger man sig med tankar om att man är ful, dum i huvudet, lider av ensamhet så är det ju tyvärr inte särskilt troligt att man är kapabel att starta en sund relation.

När du kan lägga hundra procent koncentration på dig själv - se till att ta vara på det.
Lika gärna som man planterar neggotankar i huvudet kan man plantera sköna positiva tankar.
Fixera dig inte vid brist - se det som möjligheter istället.
Digga dig själv och låt dig känna att du allt är bra go, så ska du se att resten löser sig.

Jag sitter och lyssnar på P3 och Kitty snackar lika klockrent och enkelt som vanligt. Som hon sa angående relationer.
-Vaffan är det bara snygga människor som pussas på gatorna, är det bara snygga som går hand i hand, är det bara snygga som går med barnvagnar? När det är det inte, så ta jobba med dig själv istället.

Nej just det my dear Jane Doe, det är ju inte det. Och du, nästa fecke är det jag som drar då klagosången börjar, jag vill ha kul och prata om riktiga och viktiga saker.

Vilka skelett hänger i sexgarderoben?

mannen på bilden har inte skrivit texten

Visst är det väl härligt att vara förtjust, nyförälskad och småpirrig?
Samtidigt kan det vara lite jobbigt då man kanske inte vet var någonstans den andra personen står rent sexuellt, oftast kommer ju inte vissa saker fram förrän senare i relationen.

En gammal kompis till mig berättade hur knäckt han blev, då det visade sig att tjejen han var kär i och hade hängt med i nästan ett år, bar på en liten hemlighet. En sen krogkväll lättade hon sitt hjärta och berättade att hon inte kunde leva utan att ha kontinuerlig blöjsex. Då min polare inte har någon som helst dragning åt det hållet, gick de efter några månader skilda vägar.

Trist att träffa någon som bara vill ha strypsex om man själv har ångest över att inte få luft. En elallergiker funkar sällan med den som bara kan komma då elen är påkopplad. Eller så kanske man vill ha sin garderob i fred. Som bög kan det bli ett snabbt avslut då det visar sig att snubben jag tycker är läcker är en icke ombytlig top-guy, precis som jag själv. Tycker man inte det är kul att tillbringa kvällarna med handen i någons hålighet lär det ju inte heller bli någon längre relation.

Så visst är det lite läskigt att träffa en ny kärlek - det är ju en hel del man vill ska funka.
Tänk om hon/han har en alldeles för nära relation till en förälder, vill bajsa på glasbordet, bita på dina tånaglar, blir bara riktigt tänd då en hora har blivit inhyrd, vill helst knulla din hund?
Ja, frågetecknen kan vara många.

Men men, har man inte vågat, så kan man ju aldrig vinna och det kan ju också visa sig att ens partner har en fablesse som öppnar dörrar för en och sexlivet blir berikat med nya delikatesser.


Spana in en fin och nära relation mellan mor och son!

bitterheten osar lång väg

Det som slagit mig och mina vänner som är ute i dejtingsvängen är att det är så många bittra själar därute. Det är som om man känner sig misslyckad över att inte vara i den där perfekta tvåsamheten. Jag och en kompis brukar diskutera det ofta, att ibland kanske ensamheten är bättre än tvåsamheten, för att ska man vara med någon så ska det ju bli min bästa kompis. En snubbe jag kan hänga med, precis som jag hänger med mina vänner som jag umgås med i vanliga fall. Ringer uttrycket "best friends with benefits" en klocka?

Bitterheten över att man är ensam osar långväg, speciellt när man är på nätet. Vad är det i denna osande bitterhet som ska attrahera mig, eller mina medsystrar heller för den delen. Oset sticker i näsan och jag vet med säkerhet att jag själv inte skulle orka leva med en person som luktar som en gammal sur brasa.

Jag har varit lite deppig...

snaran på bilden har inget med denna post att göra

Idag kom jag att tänka på en gammal granne till mig som var ute i dejtingsvängen och hamnade på en dejt som fick henne att tappa lusten för en stund. Vi kallar henne Karin och snubben hon träffar får helt enkelt heta Lars.

Karin hade träffat Lars när hon var ute på en krogsväng med sin polare. Lars var väldigt charmerande och Karin tyckte att de liksom mötte varandra denna afton. Då Karin är ganska försiktig av sig tog de farväl (med löfte om att träffas igen) då krogen stängde. Några dagar senare ringer Lars och vill bjuda hem Karin på middag. Efter rådgörande med sina dudettes som var med när de träffades tackade hon ja till en fredagskväll hemma hos Lars.

Fredagen kommer och Karin tittar förbi mig och hon är verkligen taggad inför den här träffen. De senaste snubbarna hon hade träffat hade varit rena nitlotter på det ena eller andra sättet, men denna gång tyckte hon att det kändes bra och trodde sig få en schyst afton.

Karin drar hem till snubben med en vinflaska under armen. Ringer på dörren och öppnar gör Lars. Han tar hennes jacka och hon får ett glas vin i sin hand, vin som hon senare kommer att svepa lika snabbt som en shot. Hallen hemma hos Lars är helt svartmålad, vilket för Karin känns både lite intressant men också lite konstigt. Speciellt då hon tittar noggrannare på väggarna och ser olika meningar skrivna i en röd färg som liksom buktar ut från väggen. JESUS LEVER!!!! DÖ DIN JÄVEL! MIN UNDERGÅNG ÄR DIN JUDAS! Som du kanske förstår så börjar Karin känna sig lite olustig medan Lars bara skrattar bort väggarna och förklarar sig som en driven konstnärssjäl. Lars har dukat upp i vardagsrummet och bjuder med Karin som där möts av mera slagord i rött och en snara hängandes från taket varpå hon frågar vad han håller på med. Lars skrattar lite smått nervöst och förklarar sig med att han varit lite deppig på senare tid. Lite deppig??? Det är nu Karin sveper vinet, kastar på sig ytterkläderna och drar ut genom dörren. Behöver jag säga att de aldrig mer hördes?

När jag hörde hennes story kunde jag inte låta bli att fundera över vad denne Lars hade gjort om han blivit mycket deppig istället för lite. Och...tar man inte ner snaran från taket innan man får middagsbesök?

Söker en barmhärtig samarit?

Gubben på bilden har varken skrivit denna post eller megafoninläggen

Jag kan inte mer än att skaka på huvudet då jag ser hur folk försöker få uppmärksamhet och kontakt på en dejtingsajt. På en sajt finns det en tjänst som heter Megafon och den funkar som så att medlemmarna kan skriva där och synas på första sidan och på så sätt nå ut till alla medlemmar. Ett litet käckt sätt att synas, höras och kanske marknadsföra sig själv. Det intressanta är att det mest råder gnäll och klagande där. Vem vill prata med en gnällspik undrar då jag i mitt stilla sinne. Många verkar tro att de ska få en fantastisk och positiv respons bara genom att rapa ur sig något till allmänheten på sajten och blir sen lite putta när de inte får någon uppmärksamhet. Ibland kan det stå saker som: "Nu har jag varit i tvättstugan en stund och inte en enda har skrivit till mig under tiden" Men guuuud vad konstigt!

Här har vi en herre som söker lite medömkan.

Första skriket i megafonen:
"Ligger i sängen med magsjuka. Är det någon som vill chatta lite?"

Andra skriket:
"DEt fanns inte mycket empati, för en en magsjuk man, idag. Jan"

Här har vi en annan mycket attraktiv herre. NOT!

"ja här är man då. någon som är lite nyfiken på lila mej"
i och för sig spännande om han nu är lila, men jag tror tyvärr att det bara handlar om dålig svenska

Ja, så vill man ha något får man nog vara beredd på att ge något och inte vara så jävla snål. Många verkar först vilja ha något innan de kan tänka sig att själva ge något.
Fel matematik enligt Jane Does matteskola.

Hörrni!
Innan ni blir för bittra.
Gör om, gör rätt!

Är Jane Doe en MILF?

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Jane Does lördagsdejt

Eftersom vissa av oss Jane Does är lite snåla med våra upplevelser kan jag bara meddela att Jane hade en übertrevlig date i lördags och hon hälsar att fröet, till en början ska få gro utan en massa text.

Skriv en önskelista!

det är inte personen på bilden som har skrivit inlägget

När man kastar sig ut och söker kärlek anser jag att det kan vara bra att ha en plan.
Det är i tanken du startar händelser omkring dig och är du för diffus eller inte har en aning kan saker mest gå lite hur som helst. Jag själv har skrivit en önskelista över hur jag vill att min presumtiva partner ska vara och hur vårt förhållande ska se ut. Det har hjälpt mig mycket genom åren då saker inte har känts helt solklara. Då har jag gått tillbaka till min önskelista och stämt av. Är det då för många viktiga önskemål som inte uppfylls kan det vara läge att ta sig en funderare.

Det kan kanske låta lite cyniskt men jag tror att det är svårt att finna något om man inte vet vad man söker. Lika svårt som det är att leta efter en sak som du inte har en aning om hur den ser ut.

Så gör dig själv en tjänst i sökandet efter the big love. Fundera ut vad du söker och skriv en önskelista. Skriv listan som om den är självklar och allt redan har hänt. Det får i gång tankeverksamheten åt rätt håll.

I önskelistan bör du ta upp punkter som är viktiga för dig.
Som till exempel:
Värderingar
Utseende
Arbetsliv
Sexliv
Geografiska önskemål
Livsstil

Skriv gärna hur din egen roll ser ut i det hela.

Så.
Fundera
Öppna ditt hjärta
Be careful out there!

Varför ska jag svara?

Ibland har jag märkt att när man är på en dejtingsite så får man mer eller mindre skamliga förslag, som om det är helt okej att bete sig som en idiot bara för att man har en varsin dator mellan sig.

Det som också stör mig är folk som inte ens orkar ta sig tiden och allvarligt tror att de ska få svar om de skriver:

"puss" eller "ska vi fika?".

Vad vill du som avsändare att jag ska svara? Att jag ska bli glad och skicka ett meddelande tillbaka och besvara din "puss" eller ska jag "jaaa, vi fikar redan idag, vi ses på fiket X kl 15!"
Nej tack, jag blir bara irriterad. Vill man verkligen träffa någon via nätet får man väl åtminstone anstränga sig lite. Klarar man inte av det så är det nog ändå inget för mig...