min pojkvän

Mannen på bilden är bara lång, han har inget med tonårstjejernas pojkvänner att göra!

Jane Doe kan så klart inte låta bli att tjuvlyssna när hon åker tunnelbana. Nyligen satt några tonårstjejer och diskuterade längden, att man faktiskt inte ville ha en pojkvän som var för kort, så att man aldrig kunde ha högklackat på sig.

Från dialogen:
Jag har ju aldrig tänkt på om pojkvännen varit kort, för jag är ju typ alltid kortast, men Anna och Elsa måste alltid tänka på det och nu har jag typ den längsta pojkvännen och deras pojkvänner är typ kortast...

Ja, dilemman, dilemman...

Varför kan det inte bara säga klick?

En dudette i bekantskapskretsen hade träffat en kille på nätet. De hade en härlig dialog, massor med roliga sms och så gick de tillslut på den där dejten. Dudetten tyckte att snubben var bra, han passade verkligen in på de flesta punkter som hon hade satt upp för en kille... Han kvalade in, men det sa inte klick.

Klicket är ju det som vi alla vill ska hända. Två människor som möts och med dunder och brak så smäller fyrverkerierna och man faller pladask. Det som vår väninna i berättelsen sa efter dejten var att det kändes nästan som ett antiklimax. Hon hade verkligen haft en perfekt dejt, men kände att det aldrig skulle slå gnistor om de två skulle försöka ta det ett steg till.

Själv tror jag på förälskelse vid första ögonkast, kanske lite banalt tycker en del, men det är då jag vet om det kanske kan bli något mellan mig och snubben. Det tråkiga för dudetten är ju att hon får fortsätta i sitt letande.

En härlig röst!

När man dejtar på nätet så är det ju inte bara så att man bygger upp sina förväntningar på ett helt annat sätt än om man har träffat duden eller dudetten på en fest, på krogen eller på jobbet. Man blir först fångad av sättet personen kommunicerar till dig. Hur stämningen i mailen är. Sedan kanske man övergår till att chatta, då ser man om personen är snabbtänkt eller inte. Därefter kanske man pratar med varandra i telefon för att sedan gå vidare till en dejt.

Jag har personligen ganska svårt att bli förälskad i någon som har en röst som kanske är lite ljus. För mig är det viktigt att rösten är lugn, manlig och den får absolut inte ha någon gäll klang i sig, dialekten däremot är inte lika viktig. Eftersom det är så mycket som ska klaffa när man ska bli kär är det ju viktigt att man ska kunna leva med att rösten är behaglig att lyssna på. Vad som är behagligt är ju precis som allt annat, subjektivt, men den här killens röst är inget jag skulle kunna leva med:

Storfeskarn

"För när storfiskarn talar om hur stora fiskar han får, ja då skarvar han som han vill, då räcker armarna inte till"

en gammal dänga med Thore Skogman

Jag råkar ha en fablesse för metaforer
Just nu ser jag dejtingsajterna som ett hav där det simmar fiskar och där det fiskas en hel del.

En del fiskare jobbar länge med sitt bete, har ett alldeles speciellt spö och kan tänka sig att vänta länge - bara rätt fisk nappar. När de väl har fått napp studerar de fångsten noga för att se om fisken är just det de sökte. Är så fallet packar de sitt metspö och sakta vandrar hem med sin fångst utan att ge havet en blick.

Sen finns de där som kör i miljöförstörande snabba båtar, söker med ekolod och drar upp stora fångster urskiljningslöst. De är stressade och tröttnar ganska snabbt då fångsterna är så stora och de blir oftast irriterade över att den där förväntan och pirret som de känner då de drar upp nätet bara blir svagare och håller i allt kortare. Dessa fiskare förstör oftast för andra fiskare då de tar upp allt de får, inte bryr sig ifall de råkar skada någon fisk, för det är ju så många. De flesta fiskar kastas i havet igen och med lite tur har de inte skadats alltför svårt under den hårthänta hanteringen. Storfiskarn är oftast ganska stor i truten också och sitter gärna i någon hamn och skrävlar om sina fångster och vilka fiskar som minsann har slängts tillbaka.



Nu är ju inte rollerna stenhårda. Man kan vara både fisk och fiskare på samma gång och man kan byta lite hur som haver. Det är det som är så härligt fantasins värld.

Men varför inte roa sig en stund och fundera på om du idag är en fiskare eller en fisk. Och vilken typ av fisk eller fiskare är du i så fall?

Det kom en strap-on emellan

Jag har tidigare skrivit om när ens partners önskemål inte överensstämmer med ens egna och jag tycker givetvis att man så tidigt som möjligt ska berätta om sina böjelser och lustar.

En Jane Doe omkring oss råkade ut för en ganska spännande historia, eller hur man nu ska uttrycka det. Hon började dejta en snubbe och love uppstod i tidigt stadie och de hängde i stort sett 24-7. Hon hade reagerat lite på hans väldigt anala beteende i sängen - men tänkte att detta ska nog fixa sig.

En dag var hon sjuk och stannade kvar i hans lya då han gick till jobbet. Tanken var att hon skulle chilla, kolla på film och kurera sig. Hon fick tag på en dvd-bibba utan text på och tänkte att det säkert var lite hembränt och hoppades på en lagom lättsam film som skulle lätta hennes feberdimma. Nog lättades feberdimman, men inte på det sätt hon önskade sig. Bibban med dvd:s visade sig innehålla enkom porr där transsexuella kvinnor satte på män - antingen hade påsättaren dicken i behåll eller så nyttjades en strap-on.

I skrivandes stund kommer jag nu på att hennes pojkvän några helger tidigare under ett kraftigt alkoholrus frågat henne om hon inte kunde skaffa en strap-on. Något hon inte var särskilt sugen på och något som hon hoppades kunna arkivera under fyllsnack.

Vår polarinna var lite smått chockat och började snoka runt i lyan. Det är väl aldrig okej att snoka, men jag förstår att man gör det i vissa situationer. I en låda vid sängen hittade hon en mängd varianter av but plugs, strap-ons och lite porrblaskor. När snubben kom hem efter en hård arbetsdag så var hon ju givetvis tvungen att fråga och han började först med att det inte var hans grejer, sen att det bara var på skoj, till att slutligen säga att det var en mycket viktig del i hans sexuella liv. Då vår dudette gillade killen skarpt försökte de ett tag, men eftersom de här grejerna var långt från hennes önskemål och så viktiga för honom gick de slutligen skilda vägar.

Ja, vad säger man om detta?
Jag tycker det är bra att allt kom upp på bordet och jag tycker det var coolt att de ändå försökte. Kärlek kan övervinna en väldigt massa saker men ibland går det helt enkelt inte. Jag tycker man ska ha rätt att utveckla sitt sexliv och ta vara på sina lustar och jag hoppas att snubben har hittat en lämplig partner som han är kär i och att de har ett mycket tillfredsställande kärleksliv. Tjejen är vi inte särskilt oroliga för då hon numera är tillsammans med sin drömmars man. Vad de gör i sängen har vi ingen susning om och det skiter vi i, då alla verkar nöjda och glada.

En älskare/älskarinna

Jag träffade en killkompis för ett tag sedan, vi satt och diskuterade kärlek, relationer och sånt som är spännande i livet. Han berättade för mig att han hade en kollega som berättade att nästan alla hon känner har en älskare vid sidan om sina relationer. De är gifta, de är sambos eller är seriösa särbos. För att piffa till livet...

Han frågade mig om detta var vanligt bland mina andra vänner och jag tittade frågande på honom. Skämtade han? Fallet visade sig inte vara sådant, men det kändes ändå så trist. Istället för att bygga på sina egna relationer, sin samliv med sina partners, så valde man att ha någon vid sidan om. Både han och jag kände att det här var tråkigt och om det var det här som var det nya svarta, så kände båda att vi inte ville vara del av det.

Nyligen såg jag det här på en dejtingsajt:

"Jag vill gärna träffa en tjej/kvinna för vänskap/kort romans. Jag bryr mig inte om du är gift eller ej. Däremot vill jag gärna att du ska vara över 24 år."

Vad säger man? Nej, jag har tidigare skrivit att man ska vara ärlig, rak och bygga på sina relationer - att skaffa någon vid sidan om kanske funkar om båda är med på det, men det är definitivt inte så jag vill leva mitt liv.

De tänder till på chatten

Det är en grej jag har funderat på under en längre tid.
Varför vill vissa bara chatta och drar sig ur då det ska till att träffas?
Jag har frågat runt lite och det verkar inte ha någon betydelse vilken sajt du hänger på eller vilka sexuella preferenser man har. Så det går inte att göra det enkelt genom att säga att det är typiskt exempelvis heterosexuella män, utan de här chattälskarna finns i alla läger.

Men vad är problemet?
Givetvis är ju min första tanke att personen inte har rent mjöl i påsen. Antingen är de inte fria eller så är de inte den person de utger sig att vara. Men jag tror ändå att det beror på fler saker. Jag går alltid igång på riktiga möten och det kan ju faktiskt vara så att det finns de som går igång på chattmöten. De gillar att hålla flera igång på chatten och känner sig då väldigt bekräftade och de skapar kanske scenarior de inte lyckas styra upp IRL. Kanske är de väldigt blyga, kanske är de rädda för möten utanför nätet, kanske är de bara oärliga?

Ja, jag tror egentligen det finns lika många svar som personer och jag är nyfiken.